Grönlandskajaker, kan de vara snabba?

_K__3842

”Den där måste vara snabb?” är något jag fått höra många gånger när jag dyker upp med min Grönlandskajak. Ivalu´n som jag paddla med ser ju väldigt slimmad och snabbt ut och jag förstår att många inte så kajakvana bli lurad av formen och tror att det handla om en tävlingskajak. Motsatsen jag annars få höra är att man inte kan vara snabb med en sådan kajak, att man inte få till det rätta benarbete och att ingen orkar sitta med raka ben en längre stund. De lärda kommer även med siffror och fakta hur snabb kajaken kan röra sig i vattnet och det låter ju väldigt vettigt dock kommer ju även paddlaren till och den ena få till hastigheten lite bättre medan en annan inte få till det perfekta flödet för just det vattnet han paddla i. Även om mina paddlar har det funnits funderingar dock oftast var det ingen som uttryckte att de skulle vara snabbt utan tvärtom. Frågan som grodde fram i mig blev då hur snabb jag kunde paddla just min kajak över en given distans. Jag började satsa på mera allvarligt träning för att starta på olika långlopp likt maraton, 24timmars lopp och liknande.

b100006

Jag startade med 44km distansen på 2012 års Strängnäskanotmaraton. Det var första året det loppet gick och fältet var mkt splittrad och ngn riktig konkurrens hade jag inte tyvärr. Med 5:40 kom jag i mål som första kajak inom Havs- och Grönlandsklassen (plats fyra totalt). Jag behövde inte köra med full fart för att vara framför andra platsen och paddlade inte allt för hårt då jag ändå inte hade ngn chans mot de tre racekajaker framför mig. Tiden var alltså inte den snabbaste men jag hade på ngt sätt svart på vit att min kajak inte var den långsamste i alla fall. Jag märkte dock att min Superior kolfiberpaddel var lite för stor för högre en hastighet i långa distanser. Jag hade fått lite ont i min höger handled och kände också att jag behövde bryta lite för mkt med den när det var högre vågor i motsjö. 2013 satsade jag därför på Black Light paddlar som är lite smalare och tunnare och ger en direktare gång som samtidigt inte sliter på kroppen lika hårt. Jag hade alltså gått mot de tanker jag fått höra innan, att min Superior skulle vara för smal och att den bara skulle ”vifta i gröten”

Till 2013 ställdes kraven alltså lite högre och nu skulle jag ger allt för att verkligen ser vad min Ivalu går för. Jag hade även testat i princip alla andra köpes-Grönlandskajaker för att ser om det var som jag misstänkte att min Ivalu var den snabbaste av alla för ren rakt fram paddling. En Black Pearl LV accelera bättre men det var enklare att hålla en given hastighet med min Ivalu och att byta kajak inför 2013 var alltså inget alternativ.

Loppen jag skulle starta i var då en 24timmars i Malmö, en 45km maraton i Danmark som dock blev inställd 2 dagar innan starten pga stark vind, ASKR maraton i Nordnorge, Orust runt och åter igen Strängnäskanotmaraton till Hösten. De få andra långlopp som också fanns krockade tyvärr med annat i min planering. Långlopp för kajak är en ganska liten sport i Skandinavien och det finns inte allt för många lopp att välja på tyvärr.

Och hur gick det då?

Jag hade tränat mycket på att kunna hålla en jämn hastighet, minska på guppande rörelse och tänker på var överkroppsvikten ska vara i de olika vågsituationer. Även paddletekniken lärde jag mig mer och mer att anpassa efter situationen för att just alltid kunna hålla en grundhastighet som är så viktig för att orkar högre hastigheter i långa distanser. Detta gav resultat och första loppet som var 24timmars loppet i Malmö (M24KC) verkade går väldigt bra. De första 42km klarade jag under 5timmar och fortsatte i samma hastighet till lite över 80km. Då hade jag hållit en snitt på 8,6km/h inklusive två korta stopp för att byta till en ny camelbak och äta ngt. 180km – vill säger Guldmedaljen – kändes som en möjlighet och det betydde att det gå att paddla fort och länge med min Ivalu. Sedan ville dock mitt huvud inte riktig vara med längre och den mentala motivationen försvann mer och mer. Kroppen kändes fortfarande bra och jag hade kraft men det fanns inte mycket kvar av den mentala styrkan. De nästa 20km tog plötsligen längre tid och vid 100km pausade jag i 40min och jag hade mkt svårt att puscha mig mera. Därefter gick det bara långsammare och långsammare och efter 19timmar avslutade med 120 gjorda kilometer som gav mig en silvermedalj. Det var alltså inte kajaken som var ursaken till det tidiga slutet utan mitt huvud. Kraften fanns ju, jag hade inte gått över min eller kajakens hastighet trots att jag höll ett bra tempo i början. Jag märkte dock tydligt att jag behövde fila ännu mera på att kunna hålla en grundhastighet även när jag är som tröttast och huvudet inte vill vara med längre. 

999326_10201340905553949_1419270826_n

IMGP1687

_K__0146

alla som hade vunnit silver (bilderna tagna av Mikkel Schønning Sørensen)

Nästa tävling blev Arctic Sea Kayak Race (ASKR), en maraton i Nordnorge. Det var lite svårare att avgöra vilken hastighet jag skulle få till då tävlingen är ute på havet med vind och vågor och allt vad det innebär. I ca 30km hade vi ren motvind och vågorna framifrån. Ett scenario jag har tränat mycket samt att jag alltid känt att Ivalu´n är bra på det. Kajaken har i princip ingen vindfång och stampar inte heller. Jag höll mig mellan plats 2 och 3 de första 35km och kunde hålla flera snabba havsracer bakom mig. Det kändes super kul dock väldigt tungt. Vid 35km vände vi runt en ö och fick medvind och vågor och det visade sig att de andra var bättre på att hålla kursen när vi hade snedsurf i 6km. Jag skyller på min dåliga surfförmåga men även på att Ivalu´n faktiskt inte är så bra på att surfa i jämförelse till andra kajaker. Små vågor går väldigt bra men de rätt platta stävar gör att vågorna trycker kajaken sned likt de kan göra när man har skeddan nedfällt och större kraftigare vågor kräver mycket koncentration och kraft. Jag hade att göra med att hålla kursen och tappade flera platser. Kom i mål på 5:04 och plats 5 och hade för första gången verkligen upplevt en nackdel med skrovets form.

_K__3678

1380529_654947097870652_586350982_n

547519_654965197868842_1643905375_n

(bilderna tagna av ASKR)

Veckan därpå skulle jag egentligen deltar på Orust runt som är ett lopp uppdelad på 2 dagar med 50km var. Uppdelningen gör att man ska övernatta på en ö och har med sig både mat och sovgrejer vilket vikta ned kajaken. Tyvärr var jag inte alls på topp vid starten, hade sovit väldigt dåligt natten innan och mådde inte alls bra. Jag startade men avslutade mitt deltagande efter de första 5km redan. Pulsen var för högt, jag svettades väldigt mkt och var illamående och den extra vikten kändes mycket tungt den dagen. Hade sett fram emot att paddla det loppet då det är väldigt fint kring Orust och kul att paddla ute på havet.

Sista loppet för 2013 var Strängnäskanotmaraton. Denna gång ville jag absolut inte slösa någon tid utan skulle paddla så fort jag kunde med min kondition samt kajaken och ger allt hela tiden. Eftersom jag inte bor allt för långt ifrån Strängnäs kunde jag träna i samma vatten, hade koll på vädret och kunde även sova hemma natten innan loppet. Förutsättningarna var alltså perfekt och målet på en tid med 4:40 kändes möjligt. Men någonting hände, jag hamnade i någon slags kraftsvacka de sista 2 veckorna innan och kände mig konstant trött och hungrig. Vad jag än gjorde så hade jag svårt att få till någon bra träning och tog det ofta väldigt lugnt istället. Och när starten kom klarade jag inte den hastigheten jag hade i början av året. Kämpade mig igenom loppet med en snitt på 8,4km/h och det blev en tid på 5:11 samt en tredje plats i min klass (femte allt som allt). Åter igen var det inte kajaken som var rena begränsningen för jag hade ju varit mkt snabbare förut med denna. 

1385096_10202151013806149_1926382572_n

Om jag sammanfatta de erfarenheter jag har samlat på mig under den gångna tiden så har jag inte några problem att hålla mig långt framme i loppen med min Ivalu och mina grönlandspaddlar. Men jag har även märkt att det krävs mera kraft i min kajak för att bara bli lite snabbare än det görs i racer och motionskajaker eller havsracer för den delen. Jag har testat både wingpaddlar samt olika havsracer och motionskajaker i år och känt tydligt att jag med Ivalu´n är på dess gräns och med en havsracer samt wingpaddel har potential att utveckla mig. Jag har även försökt att paddla havsracer med grönlandspaddel och Ivalu med wingpaddel och i båda fallen upplevt att det inte riktig funkar då paddelvinklarna bli fel och en grönlandspaddel är t.ex. för långsamt i en havsracer där den nå sin gräns på en lägre hastighet än i Ivalu´n.

Hur lyder då svaret på min ingångsfråga?

Grönlandskajaker är snabba! Grönlandspaddlar är snabba! Dock är båda begränsad och bägge är inte snabbast. Nu säger nog den ena eller andra ”Det visste jag ju från början” och visst det gjorde jag ju också men det var väldigt skönt att erpaddla detta och verkligen ser var gränsen går. Det var även väldigt lärorikt och jag har utvecklat mig mycket genom tävlingarna och all träning inför dessa.

Och hur bli det då nästa år?

45547_10201984147554597_1003514466_n

Jag känner att jag vill nå högre mål än i år och kommer att satsa på en ny kajak. Det bli en multisportkajak, en XOR som jag köpte för ett tag sedan och har anpassat lite så att jag kan rolla den vid behov (behövde rolla en gång under ASKR i år). Med denna vill jag deltar i två 24tävlingar både i Sverige och Finland och även flera maraton ska det bli. Att jag satsa på den nya är som sagt att målen har blivit högre och jag känner att jag inte vill begränsa mig med kajakvalet när jag ändå investera tid och pengar i all träning och resorna till tävlingarna. Dock är tekniken mellan Ivalu´n och XOR´n rätt olika och likt för sittställningen behöver jag mycket tid att tränar in mig på den kajaken. För att det inte ska bli allt för lite grönlandskajak funderar jag dock att deltar i 300km nånstop loppet GaujaXXL med min Ivalu. 

Det här inlägget postades i Qajaq Sverige. Bokmärk permalänken.