Grönländska Qajaqmästerskapen Sisimiut 2015 av Mats Hallberg

a1

Mitt intresse för kajakpaddling började ganska tidigt. Jag tjatade på mina föräldrar att jag skulle! få en kajak. När jag kunde simma 200 meter kunde de eventuellt bli aktuellt.
Sommaren 1969 simmade jag drygt 200 meter i Båven och strax därefter inhandlades en fin liten röd kajak på Alewalds Sport i Stockholm. Jag tror att den kostade runt 600 kronor. Den paddlade jag i några år tills jag växte ur den.
Det dröjde sedan 20 år tills jag tyckte att det var dags att återuppta paddlingen igen och på Svima Kanotcenter inhandlades först en motionskajak som året efter byttes mot en havskajak.
Eftersom jag paddlade ensam lärde jag mig inuitvändningen ganska omgående och tränade
rätt ofta på den så att den kändes tämligen pålitlig.

För kanske 15-20 år sedan såg jag ett program på TV som handlade om Grönländska Qajaq-mästerskapen och tyckte att det såg väldigt spännande ut. Tanken att jag någonsin skulle delta
i detta evenemang fanns nog inte då i mina framtidsplaner.

2011 gick jag en kurs i grönlandsroll hos Mats Herbert i Täby med Helen Wilson som instruktör. Där vaknade intresset för grönlandspaddling på allvar. En ”riktig” paddel inhandlades och året efter även en Black Pearl grönlandskajak som Petrus Johansson i Tranås byggde åt mig.
 Sen har det blivit några kurser med Helen och Dubside.
 Jag fick reda på att det fanns en förening som hette Qajaq Sverige och jag gick med där så
fort det gick. På deras hemsida kunde jag läsa vad Sten E Karlssons skrivit om när han, Bengt Tydén och några till deltagit i mästerskapen på Grönland. Jag blev riktigt inspirerad och efter att ha talat en del med Bengt om det bestämde jag att det måste bli av någon gång.

Förra sommaren när jag gick en kurs med Dubside i Tranås berättade jag att jag gärna ville åka iväg till mästerskapen på Grönland och fick då ett par mailadresser av honom. Han tyckte att jag kunde skicka mailen i början av nästa år och kanske inte räkna med att få svar omgående. I slutet av februari hade jag inte hört något så jag skrev ett brev (sånt med frimärke) till Grönländska Qajaqförbundet. I mitten av mars kom ett mail från John Pedersen i Ilulissat som hade missat mitt mail men senare hittat det i sin dataapparat. Han sköter om de internationella kontakterna i det grönländska kajakförbundet, Qaannat Kattuffiat.
Jag var välkommen att delta och fick lite information av honom om tid, plats, anmälningsavgift mm.

Jag anmälde mig omgående, köpte flygbiljett, bokade rum på Soemandshjemmet och kontaktade Royal Arctic Line för att ta reda på hur jag kunde skicka kajaken till Sisimiut.

Det blev mycket funderande hur jag skulle förpacka den för att den inte skulle skadas samt att de! inte blev för bökigt att packa in den igen för återtransport till Sverige. Jag skar till foamplast runt sittbrunnssargen, luckor och skäddan och virade sen in den i bubbelplast och en presenning. Den 19:e maj kom en Bulgarienregistrerad långtradare och plockade upp kajaken i Bromma och 3-4 veckor senare fanns den i Sisimiut där någon från kajakakklubben skulle hämta ut den från R.A.L:s godsutlämning.

Lördagen den 4:e juli landade jag i Sisimiut och på eftermiddagen såg jag till min glädje att kajakpaketet låg utanför klubben bland alla andra kajaker. Uppackning på söndag.

På em/kvällen träffade jag Noa från Sisimiut Qajaq och Dubside samt Mikkel Larsen som alla var delaktiga i organiserandet av tävlingarna. Fick ett veckoprogram som eventuellt kunde följas, men jag fick klart för mig att det var viktigt att alltid vara på plats för ändringar kunde komma plötsligt. Jag anmälde mig till alla tävlingar utom repövningarna där minimipoängen helst ska vara över 50, och jag har bara gjort några tafatta försök på repen så de kunskaperna räckte inte till.

a2

På söndagen gick jag ner till kajakklubben för att packa upp kajaken. Där träffade jag John Lockwood, kajakbyggare (Pygmy Kayaks) och hans dotter Freya Fennwood från USA. John berättade att han konstruerat den mest lättrollade kajaken någonsin. Jag fick lära mig allt om bananform, volym i ändarna och att en rollkajak ska vara ”rund”. Den var dessutom 3-delad!! så att de kunde ta med den på flyget. Mycket snyggt bygge! Jag blev dock lite besviken när jag packat upp min kajak. Skador på skrovet framför främre lastluckan som gjort att det blivit ett par sprickor med läckage som följd. Kunde dock ha varit mycket värre och jag hade med mig tejp som kom till användning och snart var den tävlingsduglig igen.

Måndagen startade med samling vid skolan där de flesta deltagarna bodde, och därifrån vandrade vi till kyrkan för gudstjänst och hedrande av jägare som omkommit under jakt i sina kajaker. Sen äntligen dags för tävlingarna. Tävlingsplatsen var vid båtklubben och inte vid den strand som Bengt visade mig bilder på från när han och Sten var med. Den användes dock vid loppet med överbärning senare i veckan.
Första dagen var det korta loppet, ungefär 7 km. Det följde schemat för dagen med undantag av att allt var 3-5 timmar försenat och så blev det också resten av veckan!! Sista loppet för dagen (de slog ihop män från 35-år och uppåt) startade kl. 21. Då hade jag väntat sen kl. 12.30 och hunnit se massvis med lopp där de yngsta deltagarna var runt 4 år och hade ”stödhjul” bak på sina kajaker.
När starten gick var allt fokus på tävlingen och att hänga med grönländarna som gick ut hårt. Förmodligen lite för hårt tror jag för jag jobbade mig upp från slutet av fältet till en 5:e plats. Eftersom det var den första tävlingen avslutade jag med en roll efter målgång. Kallt om öronen men uppskattat av publiken.

a3

På tisdagen var det dags för Kinngusaqattaarneq, rolltävlingen samt repövningar. Repövningarna var på en annan plats, och det var lite synd för jag hade gärna sett lite på dem. De blev för min del dessbättre inte slutförda under dagen så de avslutades på fredagen vid båtklubben så jag fick se en del i alla fall.
Det blev en påfrestande dag. Det började med ungdomar och många tog en evinnerlig tid på sig. Även om de inte klarade mer än 5-10 rollar höll de på 10-20 minuter. Vid 16-tiden fick Freya och Sandie Desbois från Frankrike (som på något vis kände Kampe Absalonsen, en celebritet i det grönländska kajakförbundet som tog hand om henne och fixade kajaker åt henne till tävlingarna) starta. Freya var riktigt bra, Sandie mycket besviken men med lånad kajak kan det ju bli betydligt svårare än med sin egen. Hon fick i alla fall tävla i en äkta tuiliq med tillhörande qajaq.
Det skrevs en hel del på facebook, som jag inte har, men det sattes upp inlägg och resultatlistor som inte alltid stämde. Det stod att jag var den ende som prövade Walrus pull, men Sandie gjorde det också och hon lyckades kanske inte hela vägen men gjorde det otroligt bra. Mycket imponerande. Hon deltog också i alla tävlingar utom rep tror jag med stor framgång.

Freya sa innan tävlingarna att hon ville vara med i allt, med hon deltog bara i rollandet. När klockan var 22.00 (jag hade varit på plats sen 09.30) tyckte jag att det borde närma sig min tur. När jag frågade tävlingsledningen sa de att det här är den sista tävlande som är i vattnet. Jag fick panik och försökte förklara att jag åkt från Sverige för att få vara med. Ok, go now sa domaren. Det var inte riktigt den uppladdning jag tänkt mig. Springer iväg och tar på mig utrustningen (puls 140), får hjälp av Freya och John att bära ner kajaken, tar på mig tuiliqen och kan knappt andas, Freya hjälper mig att knyta om den och sen ner i kajaken och kollar 4! gånger att tuiliqen sitter riktigt fast i sittbrunnssargen. Om den lossnar blir man diskvalificerad, vilket hände en grönländska när hon utförde Walrus pull. Jag hann inte provrolla och tyvärr hade jag inte fått ut tillräckligt med luft ur torrdräkten/tuiliqen så jag missade en hel del enkla poäng p.g a. att jag inte kom runt utan blev liggandes på sidan som en skadeskjuten säl. Pulsen går dock ner en smula när jag kommer igång, men jag är rätt stressad och gör några slarviga beslut men på det stora hela är jag jättenöjd. Tänk om jag hade missat tävlingen!

a4

På onsdagen är det loppet med överbärning som jag verkligen har sett fram emot. Börjar förstå att det troligen inte blir något lopp förrän framåt kvällningen. Loppet startar kl.19. Rekordtidigt. Gemensam start män 35- och uppåt. Sist iväg och får vänta lite för att få plats att komma ur kajaken vid första överbärningen. Kommer i min kajak snabbare än medtävlarna tack vare att min sittbrunn är mycket smidigare att komma i. Håller min plats i fältet och tar någon placering på ”löpningen” i den lösa sanden vid andra överbärningen, och kämpar ner ytterligare 2 st på upploppet. Jag hade nog en liten fördel tack vare reglerbar skädda på min kajak, för det var en del vind under loppet. I mål som 4:a och tillräckligt pigg för en avslutande roll. Jätteroligt lopp.
Efter målgång är det prisutdelning och det är ett otroligt skrikande, tjoande, applåderande och något som liknar sång. Härligt! En dryg timme senare har jag fått stiga högst upp på prispallen 3 gånger (ensam) eftersom jag är den enda internationellt tävlande mannen. Guldmedaljer blev det också! Jag kom inte med på resultatlistan i korta loppet, men jag tror att jag hade vunnit gubbklassen även där. I de 2 andra tävlingarna gjorde jag det i alla fall.

På torsdagen var det långa loppet. Jag avstod då jag hade gjort mig lite illa i axeln under rolltävlingen. Det brukar hända efter mycket rollande men det var inte så allvarligt, men 2,5-3 timmars paddling i blåsigt väder hade nog inte bättrat på den, så jag satsade på fredagens harpunkastning istället. Vill jag ut och långpaddla kan jag ju bara hänga på Philipp någon gång! Skönt med en ledig dag också med lite filmande och en riktig lunch och middag för en gångs skull. Min klass gick i mål strax efter midnatt, och då låg jag och sov sen ett par timmar.

a5

Fredagen blev sista tävlingsdag för mig, och under dagen blev det avslutande repövningar vid båtklubben, ett kort lopp för ungdomar som måste köras om eftersom ledarbåten hade kört fel väg och hälften av deltagarna rätt väg. Och så harpuntävlingen. Jag hade fått tag på ett par killar som gärna lånade ut sina harpuner, men när jag kände på dem så satt norsaqen fast rätt hårt i harpunen, så i sista stund kl 21:55 fick jag låna ett mycket bra vapen av en junior från Sisimiut. Båda längdkasten godkända, 12 och 14 meter, och precisionskasten satt nästan mitt i prick båda två från 10 meter. 100 respektive 75 poäng. Förmodligen nybörjartur, men jag har tränat lite med min hemsnickrade harpun som jag gjort efter att ha mätt och vägt Eva Johnsons vackra harpun som hon köpte på Grönland. Tack Eva!

Lördagen var sista tävlingsdagen och avslutades med stafettlopp och avslutningsmiddag. Middagen var planerad att börja kl. 19, men då var det sista paddlarna ute på sista sträckan, och det var väldigt viktigt. Det kunde avgöra vem som blev årets kajakman/kvinna samt vilken stad/by som blev vinnare. Rätt komplicerad poängräkning men Nuuk vann och hela laget mötte siste man ute på vattnet och paddlade med honom in i mål. Middagen drog väl igång vid 21-tiden och det blev mat, öl, väldigt många tal där jag inte förstod ett enda ord, fyrverkeri samt dans till kajaksången och givetvis hyllningar till vinnarna. Syskonen Malina & Erik Amondsen från Nuuk tog de individuella titlarna. När klockan närmade sig halv 1 kände jag och Dubside att det var dags att bjuda godnatt.

På söndagen packade jag in kajaken igen med förhoppning om att det inte blir några fler skador på den vid hemtransporten. Eftersom maten inte riktigt hade levt upp till mina förväntningar de få gånger som jag åt i den gemensamma matsalen i skolan (det var mest väntan vid tävlingsområdet), så gick jag till Hotel Sisimiut och frågade om det gick att få lite grönländska specialiteter. Tyvärr ingen valbiff men lite val, fisk, musslor o räkor till förrätt och någon spännande fiskrätt till varmrätt blev det i alla fall. Dyrt och gott med öl och vin!

a6

Måndagen blev packa ihopdagen och inlämning av kajaken hos R.A.L. Det tog lite tid att få det gjort, men efter lunch hyrde jag en mountaibike och cyklade runt Sisimiut vilket var gjort på några timmar. Otroligt backigt så det var majbrasa i låren emellanåt. På kvällen var det träff på kajakklubben där resterna av lördagsmiddagen serverades. Sen blev det kajak/tuiliq/torrdräktsprat i några timmar. Många ungdomar som ”hängde” i klubbstugan. Trevlig avslutning på grönlandsvistelsen.

På tisdagen var det dags för hemfärd och till min glädje lättade den täta morgondimman så att planen kunde lyfta i tid. Landade på Arlanda vid midnatt, trött och mycket nöjd efter en resa som jag verkligen är glad att den blev av. En fantastisk vecka och möten med många trevliga människor. Min grönländska har blivit lite bättre och så även min danska.

När jag har fått smälta det här lite kommer kanske funderingar på att åka någon mer gång. Jag skulle gärna åka till Ilulissat och alla isberg, men de kommande åren går tävlingarna i Nuuk respektive Aasiaat men det kanske inte är så dumt det heller.

Assammik massikkut!
Mats