Magnus Åström

Sedan senaste bygget
avslutades i slutet av maj, har jag funderat på nästa projekt. Baidarka,
tvåmanskajak, faltkajak à la Tom Yost, en ”no-brainer” stitch-and-glue
plywoodkajak á la Nicholas Bertrand… Många alternativ lockade, men sommaren
skulle i alla fall ägnas åt paddling, inte bygge. Efter rolltävlingen på
Stocken, och efter att ha kikat på Freyas minikajaker, bestämde jag mig: det
skulle byggas en utpräglad rollkajak! Jag hade med mig min replik av Lc.148 till träffen, och den är visserligen inte svår att
rolla men någon utpräglad rollkajak är den inte. Nästan fem cm fribord, och
djupet bakom sittbrunnen (18 cm), gör att det medför viss smärta att göra
riktigt fina laybacks. Min SOF-version av Black Pearl
är bättre i det avseendet, och i den klarar jag en del rollar jag har svårt
med i Lc.148, men pärlan är med drygt 30 mm fribord ändå en bra bit från
gränsen att bli ubåt. På Stocken provade jag Nils Hedestjärnas Qaanaq 512
— mycket bekväm i laybacks, lagom bredd (48 cm) och längd, men på tok för
högt fördäck! Jag har vant mig vid att sitta med i princip helt raka ben, så
det fanns liksom inget att ”fästa” i för kraftpaddling och rollar
med framåtuppgång. Dessutom hade den med mig ombord fortfarande 30 mm fribord…
Målet denna gång blir att tangera gränsen för det tillåtna: 15 mm fribord
krävs vid rolltävlingar på Grönland. För att vara säker på att inte bygga en
ubåt, ritade jag upp skrovet i HULLS, och anpassade bredd och längd tills jag fick ett
fribord på 15 mm. Det utvändiga djupet bakom sittbrunnen hade jag på förhand
fastställt till 12 cm — en knuten näve.Dessutom ska detta bli ett riktigt minimalistbygge: jag har reducerat
antalet däcksbalkar och spant till ett minimum. Den här kajaken kommer att
vara omöjlig att ta med någon packning i, så den kommer aldrig att paddlas i
grov sjö. Det finns alltså ingen anledning att ”överbygga”, utan
det får snarare bli ett test av hur långt man törs reducera en traditionell
konstruktion. Dessutom siktar jag på att den kommer att bli lätt. Jag siktar
på under 10 kg, vilket bör gå om man väljer virke och dimensioner noggrannt,
och dukar med lätt nylonduk. Harvey Golden har kommit under 9 kg på flera av sina byggen,
så visst är det möjligt utan att för den skull bygga med tandpetare.Med dimensionerna fastställda, ritade jag rent det hela i Illustrator,
och placerade in däcksbalkar och spant. Med en ritning i handen kan jag
utnyttja tiden i bygglokalen bättre. Förbestämda mått gör också att jag mer
exakt kan beräkna materialåtgången. Dessutom minskar dessutom risken för
mätfel väsentligt.Ramen får denna gång 9 däcksbalkar (inklusive masik), och 15 spant.
Traditionellt brukar det vara 12 däcksbalkar och 20-25 spant. Dock breddar
jag spanten något jämfort med mina tidigare byggen, 35 mm istället för 25.
Det blir nästan inget språng i köllinjen (”rocker”).Det kommer att
ge någon extra centimeters höjd vid fötterna, och en rak köl funkar ju fint i
en kort kajak som bara ska rollas. Sitter gör jag direkt på duken — här
kommer inte finnas plats för något annat!Så här ser det alltså ut på planeringsstadiet:Längd: 510 cmBredd: 47 cmDjup: 12 cmDel 2Häromdagen tog Sten med sig ett antal rejäla plankor av snabbvuxen gran till bygglokalen. Superlätt virke som var tänkt att i första hand bli nya paddlar, men jag norpade en femmeterslängd till relingsbrädor och kölribba. Den var ändå lite småkvistig — ganska hopplös som paddelämne men fullt möjlig till relingsbrädor.Jag sågade upp den till 2 st brädor, 4400x60x18 mm, och märkte på dessa upp positionerna för spant och däcksbalkar. Sedan var det bara att sätta ett 8 mm-stål i handöverfräsen och med hjälp av min enkla fräsjigg göra hålen för spanten.Däcksbalken i bakkanten av sittbrunnen, isserfik, brukar jag fästa i relingsbrädorna med en tapp i varje balkände. Tapphålen för detta måste göras innan relingsbrädorna spänns upp. Alla övriga däcksbalkar pluggas fast med träpluggar, och de kan därför sättas på plats när relingsbrädorna är uppspända. Pluggning funkar bra och går framför allt otroligt fort att göra, men just isserfikvill jag tappa fast, eftersom den balken belastas så kraftigt vid i- och urstigning.Med tapphålen gjorda återstod bara att snedsåga ändarna av relingsbrädorna, för att sedan spänna upp dem i mina gamla Black Pearl-formar. Med ett snöre kollar man att relingsbrädornas symmetri i längsled, för att försäkra sig om att de böjer sig lika mycket så att kajaken inte blir sned. Det visade sig att den ena böjde sig betydligt mer än den andra — inte helt oväntat med tanke på att det fanns en del virvlar och småkvistar i virket. Jag grovjusterade genom att plocka ut den styvare brädan ur formarna och hyvla ner tjockleken en aning, monterade formarna igen, och finjusterade sedan genom att med en knivspets upprepade gånger jacka insidan på den styvare brädan:Många jack blir det, men till slut böjer de sig lika, och mittsnöret hamnar rakt över mittmarkeringarna på formarna:När symmetri i däcket uppnåtts sågas kontaktytorna i ändarna rena, och sedan pluggas relingsbrädorna permanent med två kilade pluggar i för och akter:Ändarna surras sedan genom borrade hål, för att ytterligare dra ihop ändarna något, och som en extra säkerhetsåtgärd om någon av pluggarna skulle fallera.Sedan återstår bara att passa in och plugga fast resten av de raka däcksbalkarna:Två konvexa däcksbalkar återstår att formas och passas in. Dessa tänker jag göra efter spantningen.Byggtid: 5 timmarNästa moment: grovformning och infästning av för- och akterstäv.

Del 3

Stävarna får vånta lite, istället ger jag mig på sittbrunnssargen. Jag utgår från tre askribbor, en för sargen och två utanliggande som sargfläns, som jag basar efter en form. Dessa får torka på formen, och lamineras sedan ihop med epoxy.

Varje ribba är sammanfogad med en lask, placerad i bakkanten:

Apropå basning: Spant och sarg till min första SOF-kajak kokade jag i en stor kastrull. Det funkade, men tog ganska lång tid eftersom jag bara kunde böja en ände i taget av spanten. Av en slump hittade jag en tapetborttagare på Jula för 299:- (billigt skräp, som allt annat där, men det funkar perfekt för ändamålet), och efter att ha köpt till ett polypropenrör, en bit slang, och en rörkoppling hade jag en perfekt basningsanordning:

Total byggtid: 6 timmar

 

Del 4

Mina askribbor har legat i blöt i tre veckor nu. Två-tre veckor till hade varit önskvärt, men nu är det dags för spantning.

Spantningen brukar jag göra med en temporär kölribba på plats, men denna gång provar jag att köra utan säkerhetsbälte: spantribbornas längd är lika med avståndet mellan relingsbrädorna mätt över respektive spanthål, plus ett ”tillägg” som varierar något från för till akter. ”Tillägget” är på denna lågvolymkajak fyra fingerbredder vid fören, tre fingrar midskepps, och två i aktern. På så sätt får man ett skrov med djupare för än akter.

Till förra bygget gjorde jag en ”Nystrom-jigg”, för att få skarpare böjar i spanten. Till den här kajaken kommer den också väl till pass: det är annars näst intill omöjligt att få rätt form på spanten i en så grund kajak som den här. Jiggen minskar också spillet, eftersom den har ett kompressionsbälte, vilket gör att färre ribbor spricker under basningen.

När spanten är på plats passas för- och akterstäv in grovt. Jag har en svaghet för östgrönländskt långa flacka stävar, så det ser ut att bli något liknande den här gången också…

Total byggtid: 11 timmar

Nästa moment: surrning av stävar och kölribba.

Spantad & klar!
Del 5

Stävarna fästs med en s.k. V-Y-surrning mot undersidan av relingsbrädorna. Anlliggningsytorna är först noga formade med hyvel och stämjärn så att de verkligen ligger an mot varandra, och så att stävarna har rätt vinkel i sid- och längsled.

Metoden att spanta utan en tillfällig kölribba på plats visar sig ha fungerat utmärkt. Spanten ger ett lagom och jämnt språng i köllinjen, och det är inte många spant som behöver kortas ner eller vändas. Däremot upptäcker jag sprickor på några ställen, men inget genomgående så jag nöjer mig med att laga med lite epoxy istället för att basa nytt. (Lite plastkladd blev det alltså även med det här bygget!)

Med spanten på plats är det dags att passa in kölribban mot stävarna. Innan jag pluggar fast kölribban i stävarna skall den dock formas lite: jag borrar hål för surrningen (i höjd med varje spant), och rundar insidan av ribban vid sittbrunnen, så att den ska bli skönare att sitta på.

Så är det bara att sätta på radion, ta på de fingerlösa handskarna och börja surra. Efter ungefär en timme ömmar fingrarna rejält men kölribban sitter på plats. Bara ett spant visar sig vara så lågt att jag behöver ”höja” det med ett mellanlägg.

Nästa steg är att göra motsvarande med slagribborna: såga till, borra, runda vid sittbrunnen, passa in, och surra på plats. Under surrningen kontrollmäter jag regelbundet mot kölribban och relingsbrädorna för att skrovet ska bli symmetriskt. Även här visar sig spantningen vara över förväntan: bara ett mellanlägg krävs vid ett spant där böjen blivit lite för flack på ena sidan.

Och plötsligt börjar det se ut som en kajak!

Total byggtid: 17 timmar

Del 6

Masik (den krökta däcksbalken som sitter över låren, och som sittbrunnssargens framkant vilar på) kan göras många sätt, och alla har sina för- och nackdelar. Att laminera en masik av 2-3 mm tunna skivor av trä över en form funkar bra, men det är en ganska grisig metod. Att basa är renare, men kräver tillgång till färsk ek, ask eller liknande, och kräver dessutom att man ”överböjer” för att kompensera för den uträtning som alltid sker när träet lämnar formen. Min favoritmetod är dock att göra masik av ett naturligt krökt stycke trä. Sten hade vänligheten att ge mig en lämpligt krökt tallgren:

Efter lite arbete med el- och handhyvel ser den ut så här:

Jag ritar upp masikens konturer på trästycket. Höjden har jag provat ut i förväg, genom att tillfälligt fästa en böjlig träribba över mellan relingsbrädorna. Jag vill ha min masik så låg att jag bara precis kommer i kajaken.

Ovansidan formas med el- eller handhyvel  eller rasp. Undersidan kan grovformas med yxa, men en snabbare och lättare metod är att såga ett flertal parallella snitt nästan fram till blyertslinjen, för att sedan enkelt knacka bort stora stycken med klubba och stämjärn:

När detta är klart ser den blivande masiken ut så här:

Sedan är det bara att ta bort ”trappstegen” med rasp, eller om man har bråttom, med vinkelslip med en grov lamellskiva. Den slutliga inpassningen och formningen av masik återstår, men det får vänta till nästa arbetspass.

Total byggtid: 19 timmar

Bygglogg: köl och slag

Stävarna fästs med en s.k. V-Y-surrning mot undersidan av relingsbrädorna. Anlliggningsytorna är först noga formade med hyvel och stämjärn så att de verkligen ligger an mot varandra, och så att stävarna har rätt vinkel i sid- och längsled.

Metoden att spanta utan en tillfällig kölribba på plats visar sig ha fungerat utmärkt. Spanten ger ett lagom och jämnt språng i köllinjen, och det är inte många spant som behöver kortas ner eller vändas. Däremot upptäcker jag sprickor på några ställen, men inget genomgående så jag nöjer mig med att laga med lite epoxy istället för att basa nytt. (Lite plastkladd blev det alltså även med det här bygget!)

Med spanten på plats är det dags att passa in kölribban mot stävarna. Innan jag pluggar fast kölribban i stävarna skall den dock formas lite: jag borrar hål för surrningen (i höjd med varje spant), och rundar insidan av ribban vid sittbrunnen, så att den ska bli skönare att sitta på.

Så är det bara att sätta på radion, ta på de fingerlösa handskarna och börja surra. Efter ungefär en timme ömmar fingrarna rejält men kölribban sitter på plats. Bara ett spant visar sig vara så lågt att jag behöver ”höja” det med ett mellanlägg.

Nästa steg är att göra motsvarande med slagribborna: såga till, borra, runda vid sittbrunnen, passa in, och surra på plats. Under surrningen kontrollmäter jag regelbundet mot kölribban och relingsbrädorna för att skrovet ska bli symmetriskt. Även här visar sig spantningen vara över förväntan: bara ett mellanlägg krävs vid ett spant där böjen blivit lite för flack på ena sidan.

 Och plötsligt börjar det se ut som en kajak!

 

Total byggtid: 17 timmar

Nästa steg: Masik

Mina askribbor har legat i blöt i tre veckor nu. Två-tre veckor till hade varit önskvärt, men nu är det dags för spantning.

Spantningen brukar jag göra med en temporär kölribba på plats, men denna gång provar jag att köra utan säkerhetsbälte: spantribbornas längd är lika med avståndet mellan relingsbrädorna mätt över respektive spanthål, plus ett ”tillägg” som varierar något från för till akter. ”Tillägget” är på denna lågvolymkajak fyra fingerbredder vid fören, tre fingrar midskepps, och två i aktern. På så sätt får man ett skrov med djupare för än akter.

Till förra bygget gjorde jag en ”Nystrom-jigg”, för att få skarpare böjar i spanten. Till den här kajaken kommer den också väl till pass: det är annars näst intill omöjligt att få rätt form på spanten i en så grund kajak som den här. Jiggen minskar också spillet, eftersom den har ett kompressionsbälte, vilket gör att färre ribbor spricker under basningen.

När spanten är på plats passas för- och akterstäv in grovt. Jag har en svaghet för östgrönländskt långa flacka stävar, så det ser ut att bli något liknande den här gången också…

Total byggtid: 11 timmar

 

Bygglogg: sittbrunnssarg

Stävarna får vånta lite, istället ger jag mig på sittbrunnssargen. Jag utgår från tre askribbor, en för sargen och två utanliggande som sargfläns, som jag basar efter en form. Dessa får torka på formen, och lamineras sedan ihop med epoxy.

Varje ribba är sammanfogad med en lask, placerad i bakkanten:

Apropå basning: Spant och sarg till min första SOF-kajak kokade jag i en stor kastrull. Det funkade, men tog ganska lång tid eftersom jag bara kunde böja en ände i taget av spanten. Av en slump hittade jag en tapetborttagare på Jula för 299:- (billigt skräp, som allt annat där, men det funkar perfekt för ändamålet), och efter att ha köpt till ett polypropenrör, en bit slang, och en rörkoppling hade jag en perfekt basningsanordning:

Häromdagen tog Sten med sig ett antal rejäla plankor av snabbvuxen gran till bygglokalen. Superlätt virke som var tänkt att i första hand bli nya paddlar, men jag norpade en femmeterslängd till relingsbrädor och kölribba. Den var ändå lite småkvistig — ganska hopplös som paddelämne men fullt möjlig till relingsbrädor.

Jag sågade upp den till 2 st brädor, 4400x60x18 mm, och märkte på dessa upp positionerna för spant och däcksbalkar. Sedan var det bara att sätta ett 8 mm-stål i handöverfräsen och med hjälp av min enkla fräsjigg göra hålen för spanten.

Däcksbalken i bakkanten av sittbrunnen, isserfik, brukar jag fästa i relingsbrädorna med en tapp i varje balkände. Tapphålen för detta måste göras innan relingsbrädorna spänns upp. Alla övriga däcksbalkar pluggas fast med träpluggar, och de kan därför sättas på plats när relingsbrädorna är uppspända. Pluggning funkar bra och går framför allt otroligt fort att göra, men just isserfik vill jag tappa fast, eftersom den balken belastas så kraftigt vid i- och urstigning.

Med tapphålen gjorda återstod bara att snedsåga ändarna av relingsbrädorna, för att sedan spänna upp dem i mina gamla Black Pearl-formar. Med ett snöre kollar man att relingsbrädornas symmetri i längsled, för att försäkra sig om att de böjer sig lika mycket så att kajaken inte blir sned. Det visade sig att den ena böjde sig betydligt mer än den andra — inte helt oväntat med tanke på att det fanns en del virvlar och småkvistar i virket. Jag grovjusterade genom att plocka ut den styvare brädan ur formarna och hyvla ner tjockleken en aning, monterade formarna igen, och finjusterade sedan genom att med en knivspets upprepade gånger jacka insidan på den styvare brädan:

Många jack blir det, men till slut böjer de sig lika, och mittsnöret hamnar rakt över mittmarkeringarna på formarna:

När symmetri i däcket uppnåtts sågas kontaktytorna i ändarna rena, och sedan pluggas relingsbrädorna permanent med två kilade pluggar i för och akter:

Ändarna surras sedan genom borrade hål, för att ytterligare dra ihop ändarna något, och som en extra säkerhetsåtgärd om någon av pluggarna skulle fallera.

Sedan återstår bara att passa in och plugga fast resten av de raka däcksbalkarna:

Två konvexa däcksbalkar återstår att formas och passas in. Dessa tänker jag göra efter spantningen.

Byggtid: 5 timmar

Nästa moment: grovformning och infästning av för- och akterstäv.

 

Bygglogg: Spant & stävar

Mina askribbor har legat i blöt i tre veckor nu. Två-tre veckor till hade varit önskvärt, men nu är det dags för spantning.

Spantningen brukar jag göra med en temporär kölribba på plats, men denna gång provar jag att köra utan säkerhetsbälte: spantribbornas längd är lika med avståndet mellan relingsbrädorna mätt över respektive spanthål, plus ett ”tillägg” som varierar något från för till akter. ”Tillägget” är på denna lågvolymkajak fyra fingerbredder vid fören, tre fingrar midskepps, och två i aktern. På så sätt får man ett skrov med djupare för än akter.

Till förra bygget gjorde jag en ”Nystrom-jigg”, för att få skarpare böjar i spanten. Till den här kajaken kommer den också väl till pass: det är annars näst intill omöjligt att få rätt form på spanten i en så grund kajak som den här. Jiggen minskar också spillet, eftersom den har ett kompressionsbälte, vilket gör att färre ribbor spricker under basningen.

När spanten är på plats passas för- och akterstäv in grovt. Jag har en svaghet för östgrönländskt långa flacka stävar, så det ser ut att bli något liknande den här gången också…

Spantad & klar!

Total byggtid: 11 timmar

Bygglogg: köl och slag

Stävarna fästs med en s.k. V-Y-surrning mot undersidan av relingsbrädorna. Anlliggningsytorna är först noga formade med hyvel och stämjärn så att de verkligen ligger an mot varandra, och så att stävarna har rätt vinkel i sid- och längsled.

Metoden att spanta utan en tillfällig kölribba på plats visar sig ha fungerat utmärkt. Spanten ger ett lagom och jämnt språng i köllinjen, och det är inte många spant som behöver kortas ner eller vändas. Däremot upptäcker jag sprickor på några ställen, men inget genomgående så jag nöjer mig med att laga med lite epoxy istället för att basa nytt. (Lite plastkladd blev det alltså även med det här bygget!)

Med spanten på plats är det dags att passa in kölribban mot stävarna. Innan jag pluggar fast kölribban i stävarna skall den dock formas lite: jag borrar hål för surrningen (i höjd med varje spant), och rundar insidan av ribban vid sittbrunnen, så att den ska bli skönare att sitta på.

Så är det bara att sätta på radion, ta på de fingerlösa handskarna och börja surra. Efter ungefär en timme ömmar fingrarna rejält men kölribban sitter på plats. Bara ett spant visar sig vara så lågt att jag behöver ”höja” det med ett mellanlägg.

Nästa steg är att göra motsvarande med slagribborna: såga till, borra, runda vid sittbrunnen, passa in, och surra på plats. Under surrningen kontrollmäter jag regelbundet mot kölribban och relingsbrädorna för att skrovet ska bli symmetriskt. Även här visar sig spantningen vara över förväntan: bara ett mellanlägg krävs vid ett spant där böjen blivit lite för flack på ena sidan.

Och plötsligt börjar det se ut som en kajak!

Bygglogg: masik

Masik (den krökta däcksbalken som sitter över låren, och som sittbrunnssargens framkant vilar på) kan göras många sätt, och alla har sina för- och nackdelar. Att laminera en masik av 2-3 mm tunna skivor av trä över en form funkar bra, men det är en ganska grisig metod. Att basa är renare, men kräver tillgång till färsk ek, ask eller liknande, och kräver dessutom att man ”överböjer” för att kompensera för den uträtning som alltid sker när träet lämnar formen. Min favoritmetod är dock att göra masik av ett naturligt krökt stycke trä. Sten hade vänligheten att ge mig en lämpligt krökt tallgren:

Efter lite arbete med el- och handhyvel ser den ut så här

Jag ritar upp masikens konturer på trästycket. Höjden har jag provat ut i förväg, genom att tillfälligt fästa en böjlig träribba över mellan relingsbrädorna. Jag vill ha min masik så låg att jag bara precis kommer i kajaken.

Ovansidan formas med el- eller handhyvel  eller rasp. Undersidan kan grovformas med yxa, men en snabbare och lättare metod är att såga ett flertal parallella snitt nästan fram till blyertslinjen, för att sedan enkelt knacka bort stora stycken med klubba och stämjärn:

 När detta är klart ser den blivande masiken ut så här:

Sedan är det bara att ta bort ”trappstegen” med rasp, eller om man har bråttom, med vinkelslip med en grov lamellskiva. Den slutliga inpassningen och formningen av masik återstår, men det får vänta till nästa arbetspass.

Total byggtid: 19 timmar

Nästa steg: inpassning och slutformning av masik.

Bygglogg: ett bakslag!

Ikväll passade jag in masik, och fäste den och sittbrunnssargen i ramen med spännband, och gjorde första ”riktiga” i- och urstigningen i kajaken. Masik blev bra, jag kan precis lirka mig i och ur utan att få blåmärken, och ger perfekt stöd för lårens ovansida. Däremot upptäckte jag att jag mätt fel och lyckats placera fotstödet för långt bak… Inget annat att göra än att såga bort det, och kapa till ett nytt och plugga fast det ca 15 centimeter längre föröver.

Jag hann också såga till den böjda däcksbalken mellan masik och fotstödet, och prova ut placeringen av de längsgående däcksribborna på fördäck.

Inga bilder idag, passet kändes lite misslyckat ur produktivitetssynpunkt.

Total byggtid: 21 timmar

Nästa steg: surrning av däcksbalkar

Bygglogg: surrning

Förutom pluggarna, surras däcksbalkarna fast mot relingsbrädorna. Det brukar jag egentligen göra innan spantningen, men eftersom jag har så lite ”knip” i relingen vid akter respektive för i den här kajaken, fanns det egentligen ingen anledning att göra det tidigare. Surrningen ökar väsentligt stabiliteten i konstruktionen, efter som nu alla fogar hamnar i press.

Innan masik surras fast gör jag en sista putsning av formen, och ser till att den är helt slät på undersidan, där låren kommer att pressa emot.

När alla däcksbalkar är surrade kan de längsgående däcksribborna fästas. På akterdäcket fungerar dessa som förstärkningar som avlastar duken när man sitter bakom sittbrunnen vid i- och urstigning. Jag tycker det blir snyggast att lägga ribborna strax under relingsbrädornas överkant, så att de ligger någon mm under duken, och jag gör därför försänkta spår i däcksbalkarna med klubba och stämjärn.

Däcksribborna på fördäck går från masik till den förligaste däcksbalken. Det är ett längre spann än brukligt, men på den här kajaken behöver jag allt extra fotutrymme jag kan få. Ribborna försänks i masik, men ovanpå fotstödet och däcksbalken framför fotstödet ligger de på distansklossar.

Både de akterliga och de förliga ribborna pluggas sedan mot däcksbalkarna, och surras dessutom fast för att inte rubbas om man t ex råkar pressa upp knäna mot dem vid rollar eller liknande.

Nu är ramen färdig, förutom ”stävplattorna” som upptill fogar ihop respektive stäv med relingsbrädorna.

Tyvärr är det bara att inse att jag inte kommer att klara mitt ”tiokilosmål”: den färdiga ramen väger 9 kilo, vilket innebär att den färdiga kajaken kommer att hamna på ca 12 kilo. Jag hade nog kunnat kapa ett kilo om jag verkligen snålat på dimensionering av köl, slagribbor, däcksbalkar och stävar, men det är bara att inse att 10 kilo i färdigt skick hade jag ändå inte klarat, åtminstone inte utan att börja borra bort ”överflödigt” virke…

Total byggtid: 27 timmar

sidafram

sidabak

frambak

Och till sist en liten ögonblickbild i form av ett ”David Hockneypanorama” över bygglokalen, som just nu hyser inte mindre än 12 kajaker:

oversikt

 

 

Näste steg: stävplattor 

Bygglogg: ramen klar!

Stävplattorna stabiliserar fogen mellan relingsbrädor och stävar. Men de är också estetiskt viktiga, för att jämna till övergången så att relingslinjen, när kajaken är dukad, löper jämnt från för till akter. Det är oftast det sista man gör på ramen, och också ett väldigt avgörande moment för hur den färdiga kajaken kommer att se ut. Blir det bra märks stävplattan inte under duken, men blir det inte helt rätt får kajaken lätt en tydlig ”knäck” vid för eller akter.

Detta är, i mitt tycke, ett av de svårare momenten. Det är, liksom med masik, komplexa tredimensionella kurvor som ska formas, så det är ”fritt skulpterande” som gäller.

När stävplattorna pluggats fast grovformar jag dem med en grov sliprondell i vinkelslipen. Liksom med alla elverktyg gäller det att vara lätt på handen — rondellen hugger gärna och tar för mycket. Sedan slutformar jag plattorna med en liten hyvel (en vanlig Stanley 9 1/2) och en spånhyvel genom att hyvla, titta, hyvla, titta, osv osv tills det ser bra ut från alla håll.

Nu är träarbetet färdigt!

Total byggtid: 30 timmar

frame1

frame2

frame3

Bygglogg: dukning

 

Oljningen av ramen är inte mycket att orda om. Till att börja med så är det tveksamt om det gör någon nytta som skydd av träet, så länge man inte förnyar skyddet varje år, och det är ju svårt när kajaken är dukad. Men ramen får i alla fall en fin färg! Rå linolja tränger in bra, men det går även att använda kokt linolja om man späder ut den med balsamterpentin. Tänk på att kokt linolja polymeriserar till en klet när den torkar, så man gör klokt i att dessförinnan torka bort allt som inte suger in i träet.

thread

Tråden som jag använder till dukningen är en flätad Dacronlina inköpt på Fiskarnas Redskapshandel på Södermalm i Stockholm. Den är stark, lätt att jobba med, och obehandlad så att färg fäster på den — kort sagt perfekt för ändamålet. Den böjda nålen är köpt i en hobbybutik (Panduro Hobby på Kungsgatan).

Först syr jag en ficka i vid förstäven:

pocket

 

 

Sedan sträcks duken i längsled, genom att man lägger sig på golvet med kajaken över sig och drar i duken, medan man tar spjärn med fötterna mot en däcksbalk:

duk2

Man drar tills blodvite uppstår, och en medhjälpare (tack John!) markerar med penna var på duken den akterstäven hamnar. Sedan syr man en ficka för aktern, och drar fickan över stäven.

Sedan är det dags att sträcka duken på tvären. En tillfällig sträcktråd sicksackas glest från för till sittbrunn, och en från akter till sittbrunn. Jag använder samma tråd som till surrningen, ett vaxat najgarn från Elfa. Genom att växelvis dra i ”stygnen” kan duken sträckas gradvis, och detta upprepas tills sträcktråden börjar skapa ordentliga glipor där den går igenom duken. En peang med lås är ett ovärderligt hjälpmedel för att låsa tråden medan man sträcker om.

duk4

 

När duken är sträckt är det ”bara” att skära till kanterna så att de bara precis överlappar, och börja sy ihop skrovet. För att skära/smälta nylonduken använder jag en glödritningspenna. Själva sömmen kan sedan göras på många sätt. Jag brukar börja vid för- eller akterstäven och arbeta mig mot sittbrunnen. Den här gången provar jag, i reduktionistisk anda, enklast tänkbara söm: en enkeltrådig tråckling. Den är inte lika stark som de sömmar jag använt tidigare, men de har å andra sidan krävt två nålar, eller krävt två olika sömmar, vilket tar tid. Den fina med att måla duken med polyuretanlack är att lacken fungerar som ett mycket starkt lim. När kajaken är klar är det alltså lacken, snarare än sömmen som håller ihop duken. Det gör att man, till skillnad från om man använder t ex linolje- eller latexfärger, törs använda en enklare söm som går snabbare att utföra.

duk5

duk6

Kommentar:

Duken

Hej Nils. Duken är en nylonväv från FOV Fabrics i Borås, som tillverkar textil till krockkuddar och liknande. Minsta kvantitet är 25 m (en rulle), och de säljer endast till företag. Om man som privatperson vill köpa en mindre mängd obehandlad nylonduk av lämplig tjocklek, verkar enda alternativet vara att beställa från USA, t ex från George Dyson. Det är helt sjukt, men obelagd nylon finns helt enkelt inte på konsumentmarknaden i Europa.     Duken från FOV både billig (100 kr/m inkl. moms) och dessutom skitbra, klart bättre kvalitet än vad Dyson säljer.

Total byggtid: 34 timmar 

Nästa steg: sy fast sittbrunnssargen

Bygglogg: sarg

Sittbrunnssargen sitter inte fast i ramen, utan den är fäst i duken. Duken kan hakas fast mot sargen med pluggar eller spik, eller sys fast med en söm. Jag använder det senare alternativet, och borrar 64 hål genom sargen som stygnen dras igenom. Jag syr med samma ovaxade typ av tråd som jag använder till duken, men lägger den dubbel. Tråden går in genom sargen från utsidan, genom duken, tillbaka ut genom samma hål i sargen, och så vidare till nästa sarghål där proceduren upprepas tills varvet är fullbordat.

coaming2

 

Bygglogg: målning

Duken tätas med fyra lager oljebaserad Zar Exteriör Polyuretanlack, med iblandat vitt pigment (titanvitt). Första lagret lack är utspätt med lacknafta, för att verkligen mätta duken. Lacken lägger jag på med en vanlig lackpensel, och lagren målas med ungefär ett dygns mellanrum. Innan sista lagret brukar jag sandpappra lite snabbt för att få en slätare finish.

Här en bild efter första täcklagret:

first_coat

 

Bygglogg: däckslinor

Till däckslinor använder jag 6 mm tjocka läderremmar, runda s.k. maskinremmar från Gamla Stans Läderhandel. Det går naturligtvis också bra att använda platta läderremmar, eller andra material som hampa, polyester eller nylon. Syntetmaterialen kräver dock omsorgsfull tätning vid ingångshålen, eftersom de inte sväller i väta.

Det brukar sägas att grönländarna inte är speciellt dogmatiska, men när det gäller däckslinor verkar det inte gälla. Historiskt hittar man alla möjliga däcksriggar, men på Grönland idag verkar högsta mode vara nio däckslinor: en ögla vid respektive stäv, två remmar bakom sittbrunnen, och fem framför. Det är en mångsidig och funktionell layout, och jag håller mig till den.

Enklast är att borra hålen för däckslinorna genom relingsbrädorna innan kajaken är dukad. När dukning och målning är klart, gör man sedan bara hål i duken vid borrhålen och trär igenom däckslinorna. Amerikanen Brian Schulz har en utmärkt beskrivning av processen på sin hemsida. Till skillnad från Brian, borrar jag hålen väldigt nära ovankanten snett neråt genom relingsbrädorna (utom för bäröglorna i ändarna, där bör det vara horisontella hål för att linan ska kunna träs igenom med en nål). På så sätt släpar inte lininfästningarna i vattnet under färd.

Den här gången glömde jag att förborra hålen, så jag fick göra det efter dukning och målning istället. Det funkar egentligen lika bra, men det är viktigt att man kommer ihåg att mäta upp positionerna för hålen innan dukningen. Annars riskerar man att kanske borra rakt in i en däcksbalk. Använder man nylondduk måste man smälta hål i duken innan man borrar. Hålet i duken bör vara något mindre än borrstålet.

Remsträckarna gör jag av teak, för att det är hårt (man kan göra sträckarna ganska tunna), tåligt mot väta, och har fin färg. Traditionellt används naturligtvis renhorn eller ben, men det har jag inte tillgång till. Remmarna lägger jag i rå linolja några dygn för att mjuka upp dem. Det går åt ca 5,5–6,5 meter rem till den här layouten, beroende på kajakens bredd.

Remhålen i relingen borrar jag 6 mm borr (för 6 mm rem), med 10 cm avstånd. Hålen i sträckarna borras också med 6 mm borr, men på ett avstånd av 5-6 cm för att ge bra sträckning.

Nu är kajaken klar, och det är dags för sjösättning.

Foto: Bengt William Tydén
finished

För att få lite ytterligare sträck i duken, pressas sargen ner med tvingar innan man börjar sy: en bräda placeras i kajaken mellan undersidan av masik och isserfik, och en annan bräda läggs över sargen tvärs kajakens längdriktning, och så pressas de ihop med en skruvtving eller liknande. När sargen är fastsydd tar man bort tvingen och brädorna, och sargen fjädrar upp och sträcker på så vis ytterligare duken midskepps.

Total byggtid: 41 timmar

Nästa steg: sjösättning! 

 

Bygglogg: sjösättning!

portage

 

Efter 41 timmars arbete, utslaget på ca 15 byggtillfällen över två månaders tid, är det äntligen dags för sjösättning! Ska mina förhandsberäkningar i HULLS hålla, eller har jag byggt en ubåt? Målet var ju ca 15 mm fribord bakom sittbrunnen, så felmarginalen är inte så stor…

Till min glädje verkar den ligga precis som planerat i vattnet! Fribordet ligger på den ”lagliga” 15 mm-gränsen… En fördel om man, som jag, satsar på att lära sig de svårare rollarna som t ex armbågsroll. En annan fördel i det sammanhanget är att volymen i ändskeppen är så pass låg att man genom att lägga sig platt bakåt nästan kan få aktern under vattnet! Det låga fribordet är dock en nackdel om man inte vill bli våt i rumpan när man sitter på akterdäck för att glida i kajaken!

Kajaken är förstås väldigt lättrollad. Det är visserligen ingen enorm skillnad mot mina övriga kajaker vad gäller rollar med uppgång över fördäck, men med alla andra rollar känns det nästan som fusk. Handrollar (med uppgång bakåt) sitter klockrent åt båda hållen. Man behöver knappt ens svepa med armen, bara lägga ut den som stöd och vrida upp kajaken. Ryggradsrollen (”spine roll”), en av paddelrollarna jag inte klarat tidigare, funkade på första försöket.  Att vila på rygg (”balance brace”) går bra, både med och utan paddel. En stor skillnad är att jag verkligen kan ligga platt bakåt, med rygg, axlar och huvud mot akterdäcket. Det går i och för sig i mina andra kajaker också, men inte utan att jag lyfter lite från sitsen, och det är dessutom väldigt smärtsamt.

Nå, egentligen var ju allt detta väntat, eller åtminstone det som motiverade mig att påbörja bygget. Mission accomplished. En positiv överraskning var att kajaken var så trevlig att paddla! Den är lättdriven, lättsvängd, okänslig för vind, och jag sitter dessutom förvånansvärt bekvämt. Okej, packutrymmet begränsar sig till några bananer och lite att dricka, men nu är ju inte detta tänkt som en turkajak.

I morgon (söndag 29/10) är det Havskajakens dag, och då blir det jungfrufärd: en tremilatur i Stockholms innervatten med ett gäng andra paddlare. Vi får se vad omdömet om fart och komfort blir efter det!

Längd: 5 m

Bredd: 48 cm

Utvändigt djup bakom sittbrunnen: 13.5 cm

Vikt: 11,5 kg

freeboard

profile

roll1

draw

 

stern_sub