Mästerskapen 2004 (Grönländska )av Monica Larsson

Svenska framgångar i kajaktävling

Det var med stor spänning och förväntan som tio kajakpaddlare reste till Grönland i juli 2004. Vi skulle alla paddla i grönländska vatten och en del av oss skulle också delta i de grönländska  mästerskapen i kajak.

Eva Johnson var den enda som paddlat på Grönland förut och hon hade dessutom deltagit i tävlingarna några år tidigare. Jag och Eva befann oss i Narsarsuaq den 2 juli och väntade på de andra. Det blev en lång väntan eftersom flyget var försenat 24 timmar. Vi hann dock packa upp de kajaker som blivit skickade med båt samt välja de kajaker som skulle hyras.

Nästföljande dag landade flygplanet från Danmark, även om det också var försenat. Det råkade vara en lördag och butiken stänger klocka ett. De nylandande blev av oss, redan innan bagaget anlänt, uppdelade i en inköpsgrupp  och en bagagegrupp. Vi sprang till butiken innan den hann stänga och väl där var vi svåra att kasta ut….  

Samma eftermiddag blev vi och kajakerna transporterade till Itilleq där vi lastade av i ett ihärdigt regn.  Meningen var att vi skulle övernatta där, men vi ordnade med en kajaktransport så vårt nattläger blev i det otroligt vackert belägna Igaliko.

Fantastisk natur

Härifrån startade vi så vår paddling följande dag längs med fjorden. Vi följde tidvattnets skiftningar,  fjordvindens begränsningar och hade en paddling full av upplevelser i den  fantastiska grönländska naturen. Vi besökte försöksstationen Upernaviarssuk, passerade fårhållarställen och lyckades hitta perfekta lägerplatser varje kväll.  Stämningen var på topp. Vi samlade musslor, gjorde lägerbål och detta trots ett ihållande regn. Det positiva med regnet är att fjordvinden inte blev alltför besvärlig. Vi försökte följa tidvattnet så gott vi kunde, men lyckades inte helt alla gånger. Nordbornas närvaro märktes markant än i dag i kulturlandskapet. På alla fårhållarställen som finns idag har man hittat spår av nordbobosättningar.

Vi ankom så onsdag kväll trötta och blöta till Qaqortoq. Invigningen av de grönländska kajakmästerskapen skulle snart börja och vi lämnade kajakerna på torget för att hinna äta innan invägningen. Vi missade den gemensamma middagen, men vi hann till öppningsceremonin. Jag vill inte ens tänka på vad vi luktade i våra smutsiga paddelkläder….

Fem svenskar

Vi var fem som skulle tävla, Eva Johnson (lagledare), Bengt Tydén, Sten E Karlsson, Per-Uno Sturk och undertecknad Monica Larson. Vi bodde i en skolsal på madrasser, som snabbt fylldes med våra blöta och smutsiga kläder från paddelturen. Resten av gruppen stannade också i Qaqortoq och gjorde dagsutflykter och paddlingsutflykter härifrån.

Mästerskapen började med en gudstjänst och sedan lades en krans för alla dem som dött i en kajak på  Grönland. Sedan var det så dags för tävlingarna. Det ända vi verkligen tränat på innan avresa var harpunkastning. Den första dagen stod kortdistans på programmet och till min förskräckelse var det unga och äldre kvinnor som skulle starta först (jag ingår i den sistnämnda gruppen).  Det var inte utan nervositet jag paddlade till startlinjen. Startskottet gick och äventyret var i gång. Det var deltagare från Grönland, Danmark, Spanien, Sverige, Kanada och USA. Totalt var vi cirka 130 personer på hela arrangemanget.

Ett problem var att kajakerna från Ilulissat eller Danmark inte hade anlänt. Det löste sig praktiskt genom att man lånade kajaker från de andra tävlande.

Möte mellan människor

De följande dagarna tävlades det i följande grenar: långdistans, stafett, repövningar, harpunkastning,  rollningar, paddling med överbäring.  De grönländska mästerskapen är framför allt ett möte mellan människor som tycker om kajaker. Det är män, kvinnor och barn, grönlänningar och utlänningar som alla tycker om att paddla. Barnens tävlingar är minst lika viktiga som de andra tävlingarna. De flesta deltar för att det är kul, men visst är titeln som årets kajakman och årets kajakkvinna åtråvärda titlar. Vi som utlänningar var med för att vi tyckte det var kul att lära. Jag var djupt imponerad av dem som deltog i repövningarna samt i rolltävlingen. Sten E Karlsson från Sverige deltog både i individuell och lagrollning och mottog också medalj för detta. Han var också en av de få utlänningar som deltog i paddling med överbäring.

Bengt Tydén och Per-Uno Sturk deltog i herrarnas långdistans och klarade sig båda bra. Detta i  skymningsmörker, samtidigt som resten av gruppen åt buffé på en av Qaqortoqs bästa restauranger.

”Team Sweden” tog hem inte mindre än 13 medaljer! Alla gjorde väldigt bra ifrån sig, men det ska också tilläggas att som utländsk deltagare tävlar man i en särskild klass som också baseras på ens ålder.

På programmet stod en hel del väntan eftersom det är svårt att uppskatta hur lång tid de olika  tävlingsmomenten skulle ta. Alla deltagarna åt i en ”skolmatsal”, där hölls även festmiddagen efter att tävlingarna var avslutade. Under medaljutdelning var det med stor glädje Grönlands bästa kajakpaddlare firades och att det varit ett mycket lyckat arrangemang. Medaljer delades ut till alla klasser både för barn och vuxna.

Fler vill bygga kajaker

Efter en vecka avslutades tävlingarna och de hyrda kajakerna lämnades tillbaka och resten paketerades för att skickas hem till Sverige. I den svenska grupp som åkte upp hade tre byggt sina egna kajaker. Detta var så inspirerande för oss andra att vi nu är flera som kommer att bygga grönländska kajaker under den kommande vintern. Om någon är intresserad kan ni kontakta mig.

Få möten med människor har varit så inspirerande som detta möte med några av väldens skickliga kajakpaddlare och paddelintresserade familjer. För min del var det inte tävlandet som var mest spännande utan mötet med en gammal kajak-tradition. Om ni vill höra mer kommer vi att ordna ett föredrag senare i vinter där några av deltagarna kommer att berätta om sina upplevelser.

Monica Larsson